header
logo

Historien om Troen

I köket på Stakahus rådde oro. Per och Ingar satt uppkrupna i ett sänghörn och lyssnade ängsligt på mor Sissas jämrande i den andra utdragssängen. Mormor Kersti hade tidigt fyrat på spishällen och satt över den stora grytan på trefoten. Jordemodern, som husman Gunnar just var på väg efter, ville alltid ha mycket varmt vatten, när barnet kommit. För det var detta man väntade på i stugan. Och snart var hon född, lillasystern. Troen var det namn hon fick, när hon döptes dagen efter. Gudmor var rotekarlen Nils Schjötts hustru i Sperlinge, och faddrar blev Gunnar Persson och hans hustru i Stora Skoghus.

Tiden gick – som den brukar – och den lilla växte upp. Flera barn föddes i huset och de äldste fick tidigt ge sig ut och tjäna. Vi finner Troen som lillpiga hos kronoskatteåbon Per Gunnarsson på Allerum nr 11 och så småningom på Bröda Nr 2, där även systern Ingar är i Tjänst. De har inte så långt till Bröda Nr 4, där faster Pernilla är gift med husman Ola Tufvasson. Hos dem bor också farfar och farmor, Anders Ebbasson och Ingar Persdotter.

Ibland ordnas det till dans i vägkröken. Ungdomen samlas kring spelmannen, och till tonerna från hans fiol svänger man om och glömmer för ett tag bort det tunga slitet på den tidens lantbruk. På Bröda finns det många pigor och drängar. Ingar har redan märkt, att en av drängarna ser långt efter henne, när hon har ärende ut på gården. Troen börjar så smått också få en beundrare. Drängen Nisse på Nellåkra slår sina lovar kring huset, där Troen bor med de andra pigorna. Snart får han komma in och ligga ”på tro och loven” ovanpå täcket, men i nattens mörker blir det nog inte bara ovanpå . . . och Troen får flytta hem till Stakahus, där lille Sven föds en dag i mitten av maj. Tre dagar gammal döps han, den 17 maj 1841, och hålls av moster Ingar, som nu är gift med sin ryktare på Svedberg, dit hon flyttat efter giftermålet. Morbror Sven, som är dräng på Djuramåsa och mors moster Hanna Sonesdotter hemma i Stakahus är faddrar.

Även Troens Nisse har flyttat in i det mer än hundraåriga torpet, hur nu alla kan få plats! Så blir det ju också ”färdigt” igen. Men den har gången tycker far Gunnar och mor Sissa, att paret ska se till att bli vigda innan. Därför kan vi läsa i lysningsboken:

1843 Okt. den 19 begärdes och beviljades lysning till äktenskap mellan drängen NILS Svensson, Nellåkra och dess trolofvade pigan Troen Gunnarsdotter i Stakahus. Troens fader, Husman Gunnar Andersson derstädes lemnade närvarande till detta äktenskap sitt samtycke och åtog sig äfven att svara för dess laglighet, hvilket han ock hava egenhändigt försäkrat.
Gunnar Andersson
Stakahuset.

Att contrahenterna Dr. Nils Svensson i Nellåkra och Troen Gunnarsdotter i Stakahuset, i anseende till släktskap, förlofning med andra, vederbörande samtycka, frihet från smittosam, obotlig sjukdom, laglig ålder och behörigt vittnesbörd, – är hinderslösa att ingå äktenskap – sådant vardera af undertecknade vid ansvar efter lag, härmed egenhändigt försäkrades – ut supra
Anders Bengtsson Ola Tufvesson

Lysning i Allerums kyrka 1gg d. 22/10, 2gg 29/10, 3gg 5/11. Vigda blev de den 16/11 och tur var det, för den 27 nov. föddes Sissa! Den lilla tösen döptes den 30 nov. och gudmor var mormor Sissa denna gången med Jöns Gunnarsson och Anna Nilsdotter i Nellåkra som vittnen.

Det unga parets första bostad blev ett soldattorp på Djuramåsa Nr. 12. Kanske får de några hyggliga år tillsammans, innan sjukdom kommer på? Nils är ju 15 år äldre än Troen, och livet som dräng har säkert varit hårt. Den 25 mars 1845 föds nästa barn, en pojke, som döps till Anders, och tre år efter Kersti, den 27 aug. 1848. Hon får åbon Mårten Hanssons hustru Anna Nilsdotter på Nr. 10 Djuranmåsa till godmor. Drängen Anders Gunnarsson och pigan Maria Thorin på Nr. 2 Ryy är vittnen, nära släkt båda två.

1849 klarar familjen inte av att sköta torpet och dagsverkena längre. Måhända är Nils sjuk, måhända är han lat! I vilket fall som helst måste man skaffa annat tak över huvudet. Hem till Stakahus kan man inte komma med så stor familj. Så får det bli fattighuset. Säkert ett mörkt öde, som Troen inte precis tänkt sig den gången hon släppte in Nils i pigkammaren. Håller ihop gör de tydligen i alla fall, för den 19 oktober 1850 är det dags igen. En ny liten flicka ser dagens ljus. Husman Per Anderssons hustru Karna Christensdotter i Krumhus håller henne och hon får namnet Johanna den 22 okt. Nu har Troen fem små på nio år. Inte får hon mycket hjälp av Nils, som blir allt orkeslösare. Han hålls mest i sängen, de år som blir hans sista, ty den 15 feb. 1854 en kall vintermorgon, får Troen inte liv i honom. Han har gått över gränsen och lämnat henne ensam med barnen. Stackars Troen, till på köpet är hon med barn, då Nils dog, sjätte ungen! Livet fick alltså en påtaglig fortsättning. Prästen skriver i födelsehoken: 1854 3/7 föds och 5/7 döps Petronella, dotter till aflidne fattighjonet Nils Svensson och dess hustru Troen Gunnarsdotter i fattighuset. Gudmor är åter mormor Sissa Sonesdotter i Stakahus, och vittnen drängen Anders Persson i Krumhuset och Ingars dotter, den nu artonåriga Bengta Olsdotter i Stakahus.

Så går tiden. Troens barn växer upp och lämnar henne efter hand. Den äldste, Sven, finner vi en tid som dräng hos morbror Anders, som nu är husman i Stakahus. Troen har något år varit i Välinge, varifrån Sven kommit. Han drar emellertid vidare enligt kyrkboken till Viken i slutet av femtio–talet.

1866–70 finner vi åter Troen på frälse fattighuset med två av flickorna, de yngsta. Johanna flyttar nittonårig till Helsingborg den 26 okt. 1869. Året efter är det lilla Petronellas tur. 16 år gammal blir hon lillpiga på Laröd Nr. 2 hos Per Jonasson.

På några ställen i kyrkboken återfinns Kjerstis namn med rätt födelsedatum men fel födelseort. Sålunda: 1864 finner vi Kjersti Nilsdotter 1848 27/8 Wäsby på Christinelund, 1866 i Djuramåsa Nr. 11, 1867 på Kyrkbyn Nr. 3, 1868 bland pigorna på Hjelmshultshus, där hon nedkommer med en son den 24 dec. Han döps till Olof, men blir bara en månad dammal och dör den 25/1 1869. Hon stannar året ut och vid friveckan byter hon åter plats till åbon Per Andersson på Allerum Nr. 12. 24 Oktober 1870 flyttar hon till Wälinge.

Troen, som nu är över de femtio, flyttar från fattighuset till Allerum Nr. 12, där hon tillbringar sina sista fem år och avlider den 28 mars 1876, 59 år gammal.

En liten förklaring: Troen är farmors mormors syster. Farmors mor hette Bengta Olsdotter och dog i Långarödsgården året före farfar. Bengtas mor hette Ingar Gunnarsdotter, född 7/7 1815 i Stakahuset i Allerum. Bengtas far hette Olof Jonasson. Hans far var dragonen Jonas Branfelt i Vikens Ry, född 23/3 1760 i Fuglesång. Ingar och Ola var ryktare på Svedberg, Rögle och troligen flera andra ställen.

Insänt av Anna–May Hultfeldt i Viken

Tillbaka