header
logo

Ur Ernst Hilmers krönikor är följande hämtat

19 september 1904

ELDSVÅDA utbröt i går e.m. vid half 4–tiden hos lantbrukaren Nils Trulsson i Ingelsträde. Ägaren bevistade en begrafning på Viken vid olyckstillfället, men skyndade hem då han erhöll underrättelse om hvad som timade där hemma.

Elden observerades först i en halmstack vid stallängans gafvel och ett par gossar hade synts skynda därifrån vid samma tillfälle, hvarför det är sannolikt att halmen antänts af dessa. Någon eldning hade ej förekommit inomhus på dagen. Lågorna från den brinnande halmen spredo sig hastigt till samtliga byggnader, så att alla taken, hvilka voro täckta med halm, nästan samtidigt stodo i ljusan låga på den kringbyggda gården. En häst samt svinen, tvänne kalfvar och en del höns voro inne, men häraf räddades allt utom kalfvarna och några höns. En gris blef något bränd. Från de torra halmtaken kastades eldflak ut öfver det tätt bebyggda samhället och elden tog fast i några boningshus, så att faran för en omfattande eldsvåda var en stund alldeles öfverhängande. Men lyckligtvis var det stilla och lugnt, och hvar och en af de hemmavarande passade på hos sig för att gripa in med släckning då så behöfdes. Utom Nils Trulssons kringbyggda gård nedbrann ett boningshus för mejeristen Nils Peter Nilsson.

Till brandstället anlände bysprutorna samt sprutor från Lerberget, Stenkolsverket och Väsby kyrkospruta.

Vattentillgången var ytterst knapp. Skjutsar forslade vatten från en större damm ett stycke från brandstället och en dubbelkedja för vattenlangning bildades bort till järnvägsstationen. Det var verkligen svårt att få folk med i detta arbete, oaktat det formligen myllrade af människor, men dessa visade tydligt att de voro komna hit för att se på. På maning från den hurtige brandchefen för stenkolsverkets spruta till folkhopen att biträda, ryckte några unga damer resolut in i ledet och arbetade ihärdigt en längre tid och detta hade till följd att äfven manligt folk kom med för en stund. Allmänhetens likgiltighet förargade emellertid strålföraren till den grad, att han öfversköljde den gapande hopen allt då och då med en stråldusch.

Vid 5–tiden var elden fullkomligt begränsad. De nedbrunna byggnaderna voro visserligen gamla, men eldskadorna belöpa sig ändå till ett tiotusental kronor. Allt var försäkradt i häradsbolaget. Nils Trulssons byggnader för kr 5000:–, lösöre a för 1960:– och b för 1000:–, N.P. Nilssons åbyggnader för 2120:–, lösöre a. för 750 kr. och b. för 850:–. Nils Trulsson gör i alla fall en betydlig förlust, då spannmål och foder var helt lågt försäkradt. Sålunda uppbrunno 25 lass hö, allt halmfoder, 12 säckar hvete, 35 säckar korn, 25 säckar råg, 5 säckar ärtor och 1000 kilo hvetekli m.m.
*                              *
Predikan skulle hållits på eftermiddagen af O. Rangström i en större sal i Nils Trulssons boningshus, men däraf blef intet.
*                              *
Man klagar allmänt i Ingelsträde öfver det ofog, som öfvas af gossar att antända eldar här och hvar och ibland invid husen. Äfven förut i höst har eldsvådeanbud yppat sig med anledning af dylikt okynne. Skulle en hemmansägare behaga förbjuda sådant eller gifva dylika pojkar en handgriplig upptuktelse för olofligt eldande, är det ej ovanligt att föräldrar öfverösa honom med ovett för att deras gossar ej får roa sig en smula. Detta är ovist af föräldrar, och deras barn blifva olydiga och själfvsvåldiga sällar, som förr eller senare draga sorg öfver dem. Tukta din son medans tid är!

Den sista meningen gäller i högsta grad än i dag.

Avskriften gjord av Birgitta Svantesson

Tillbaka